Förstår inte riktigt

Jag står i kö till en utförsäljning på JME data och jag blir lite förundrad över mängden barn och hundar som finns med i kön. Barnen är väl lite enklare att ta med in i butiken, men vad gör man med hunden? Ger den till vakten som släpper in oss några i taget? Troligtvis kommer det jag vill ha vara slut när jag kommer in, men men vad gör en nörd inte för prylarna?

Fredag

Att fly från verkligheten och komma bort och kunna slappna av och verkligen känna att det är helg är det som är väldigt bra med mina fredagar hos Valter med familj. God mat, lata timmar och bebis-gos, det blir inte mycket bättre just nu. En paus från mig själv och allt som snurrar i huvudet. Fast jag är ovanligt trött idag, så vi får se hur länge jag orkar stanna. Längtar ganska mycket efter min säng om jag ska vara ärlig.

Love is touching souls and surely you've touched mine.

Ojdå

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig och ibland vet man inte ens hur man har tänkt. Jag var så inställd på att det var över, jag släppte taget och nu står jag med denna gåva i mina händer som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med eller hur jag ska göra. Det känns pirrigt och lite spännande.

Mina nya fina hål gillade inte mina öron lika mycket som ja, så nu får de läka ihop och så gör jag ett nytt försök. Blir man någonsin för gammal för förändringar? Jag hoppas inte det.

Helgen gick och jag träffade mig själv, det var en skön känsla, det var ett tag sen som jag fick tid med mig själv och ta reda på vad jag vill. Jag har inga svar, men jag har en tanke eller idé om hur jag vill att det ska utformas, sen vart det leder är en annan fråga.

Hmm...?

Så jag vågade göra hålen i öronen och nu har det ena svullnat upp lite, det är så typiskt. Tror inte att det är någon fara, men det irriterar mig att det blivit så.

Snart dags att åka hem, ser fram emot att få sova på tåget...

Brorsdotter

Min brorsdotter, 2,5 år, ringde sin far på jobbet och detta är vad som utspelade sig:
B=Brorsdotter P=Pappan
B : Hej pappa, hur har du det på jobbet?
P : Bra gumman, hur...
B : Vad gör du?
P : Jobbar
B : Pratar du med de andra på ditt jobb?
P : Nej...
B : Är du själv på ditt...arbets...arbets..rum?
P : Ja, det...
B : Varför?!?!
P : Men , jag sitter själv på mitt rum
B : Men du är ensam? Jag är inte ensam här hemma
P : Jo, men jag jobbar ju Ella, då sitter jag ensam i mitt rum
B : Varför?
P : Ehhh...det bara är så Ella, det får inte plats fler på mitt rum.
B : Vad gör de andra då?
P : De sitter på sina rum och jobbar
B : Pappa...är du ensam?
P : Ja...
B : Men du har ju en extra stol på ditt rum!
P : Mmm, men där sitter bara folk när jag har besök
B : Jag har besökt dig på jobbet
P : Ja det har du
B : Då var du inte ensam!
P : Nej det var jag ju inte då, du satt i min besöksstol
B : Pappa, vad gör du på jobb
P : Jobbar
B : Du sitter vid datorn och bla-bla-bla-bla
B : Pappa, kommer du hem snart?
P : Ja om 15 minuter. "F-E-M-T..."
B : Mamma, pappa kommer hem om femton minuter!
B : Hejdå pappa!
P : Hejdå gumman, puss puss
B : Puss puss

Hemsk?

Jag vet inte om jag är hemsk egentligen, bara egocentrisk kanske? Jag vet inte helt enkelt. Jag svarar inte på sms för jag vet inte vad jag ska skriva, jag vet inte vad jag känner eller vad jag vill. Kan vi vara vänner nu? Jag vet inte. Jag har haft en spiral av att inte kunna komma loss ordentligt och jag vill inte ha det igen. Kanske är jag helt enkelt feg, eller så behöver jag bara lite tid. Tid att få rätt på mina känslor och gå vidare eller något sådant.

Jag funderar på att färga håret igen, vet bara inte om jag vågar. Vet inte om jag kommer tåla det. Planerna på en extra tatuering har kommit tillbaka och det beror väl på att jag känner ett stort behov av att förändra mig på något sätt.

Om jag undviker en konfrontation så behöver jag inte ta itu med det hela, är det så enkelt? Jag blir arg av vissa saker som händer och känner mig missförstådd, men mest känner jag saknaden av det som har varit. Livet går vidare och det gör jag med, lite i taget och vissa fall i stora steg.

Funderingar

Sov sex timmar, mellan ett och sju. Vaknade med panik, helt övertygad om att det var fredag och att jag försovit mig rejält. När jag väl fått rätt på dagarna och hjärnan kunde jag inte somna om och tog mig igenom en dålig film.

Vågade äntligen berätta för mamma, efter att syrran skällt lite på mig för att jag var dum. Jag har fortfarande svårt att tro att det är över, att jag inte ska få vara nära nära igen. Jag vet att detta är det enda rätta just nu, men jag önskar att det inte var så.

Spenderade lunchen med Timie som kom in på sin gröna lilla polo för att distrahera mig en stund. Sen gav jag mig ner på stan och skämde bort mig lite. Blev erbjuden att vara hårmodell och nu är håret ännu kortare, men jag gillar det. Vågade äntligen göra de två hålen i öronen som jag tänkt på i två år, var inte så farligt som jag trodde.

Resten av dagen har jag varit hemma hos S & Ö och lekt med deras lilleson, precis vad jag behövde.

Vad hände?

Det känns som att luften gått ur mig, jag har förlorat något värdefullt och jag vet inte hur jag egentligen ska känna. Jag kan inte riktigt få mig själv att tro att det är slut, finito, no more.