The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood.
For nothing now can ever come to any good.

Jag vill inte tänka

Mamma ringde och berättade att idag var min faster mycket piggare. Detta borde göra mig glad, men det fyller mig bara med en enorm oro. Tänk om... maler i mitt huvud, jag kan varken släppa tanken eller rädslan.

Jag är rädd för den här stunden på kvällen då jag ska försöka sova. Rädd för tankarna som kommer i ensamheten, rädd för sanningar som tenderar att komma rusande. Jag gömmer mig från verkligheten, kommer på mig själv med att fly, om jag inte tar tag i det behöver jag inte erkänna att det händer. Jag vill inte låtsas om att jag riskerar att förlora henne, min vilplats, mitt lugn. Det får bara inte hända. Så nu har jag bestämt det.

Jag är rädd

Måndag

Efter en väldigt allergisk fredag gav jag upp och begav mig hemåt, ett stopp på vägen för att hämta ut lite allergimedicin och sen hem och vila var planen. Men mitt i allt detta ringer MixMegapol och berättar att jag vunnit en moped som finns på blocket. Visst hade jag anmält mig till tävlingen, större chans att vinna än om jag inte gjort det, tänkte jag, men inte för mitt liv kunde jag tro att jag skulle vinna. Men det gjorde jag och nu får jag en nästan ny, röd EU-moped i veckan. Den ska hämtas en liten bit söderut och jag har ännu inte kommit på hur jag ska lösa detta, men det ska nog gå bra. Har fortfarande svårt att tro att det är sant, att jag verkligen har vunnit den och snart kommer ha den hemma hos mig och kan därigenom lätt köra ut till mina vänner och hälsa på. Ofint av dem att flytta dock. På kvällen åkte jag hem till vänner och hade det skönt i deras soffa med massa prata och skratt. Vi såg film samtidigt som vi satt vid datorer och läste böcker. Visst är vi duktiga på att vara sociala?

Lördagen spenderades först med att lägga golv på balkongen, fint silvergrått Bergo-golv, så nu är det riktigt skönt att gå ut där. Tack MoP! Sen gav jag mig iväg till storebror tillsammans med lillasyster, för att hälsa på hans familj, sambo och två underbara barn. Satt i trädgården och busade med barnen medan de lekte i vattnet. Sen in och bygga lego, leka med klossar, äta mat och efterrätt och sen vinka hejdå till trötta barn och föräldrar. Släppte av syster hos en vän som jag tror kan ha svårt att hitta rätt i sin egen bostad, för inte var hon kapabel till att ge en vägbeskrivning som någon hade chans att förstå.

Gav mig iväg hem till min kompis föräldrar där alla satt samlade och pratade ett tar och fick även ta på mig de "professionella glasögonen", som det så fint heter, för att snabbt ge råd om en axelfraktur och smärtlindring. Stackars kompispappan. Klockan var sent när vi val begav oss hemåt efter en trevlig kväll och ännu senare blev den innan jag väl somnare. Vaknade tidigt att ettrig telefon, att folk inte kan lära sig att låta mig ha sovmorgon någon gång i veckan! Mycket jobbigt, kände av det i kroppen hela dagen, men hittade ändå på en massa saker. Snabb vända till föräldrarna för att hämta tillsågade golvbitar och en pall, sen tillbaka hemåt och iväg till stranden i 3 timmar och sen hem och duscha, hämta finvännen och vidare iväg till vännerna och bebisen. Mycket gott med grillkväll ute och massa prat. Kanske en resa till Barcelona inte så långt borta heller.

Nu är det snart dags att bege sig och jag kan lova att jag planerar att sova tidigt och mycket ikväll. Min plan är att inget ska stoppa mig, men det har hänt förr.

Hej så länge!