Kursen har sina bra och dåliga moment. Föreläsarna håller i korta föredrag som inte ens är en timme och även om det är tråkigt kan man ta sig igenom det. Under eftermiddagen var det en läkare som föreläste som jag ville stoppa i fickan och ta med hem till Malmö och stoppa in henne på min vårdcentral, hon verkade så sympatisk och duktig och tänkte verkligen på hela människan.
Jag har hamnat i ett dubbelrum, eftersom enkelrummen var slut. Det är lite större, men med två enkelsängar istället för en större säng. Vet inte vilket som är bäst. Gillar utrymme, men de börjar bygga utanför mitt fönster väldigt tidigt. Det är faktiskt lite läskigt med att rummet städas varje dag med mina grejer liggandes lite överallt, även om jag faktiskt håller ordning
och hängt in kläderna i garderoben. Trots hotell så reser jag lätt, 1 par byxor och lite toppar fick räcka och det kommer det göra.
Man kan tycka att jag borde sovit som en stock natten till idag, jag sov ju dåligt natten innan och hade 3 glas vin innanför tröjan, men inte nej, klockan blev mycket innan ögonen blev tunga. Det är tur att datorn är med som en ständig följeslagare.
Det känns konstigt att vara så nära Uppsala för första gången sen begravningen. Det finns inget mer än minnen i Uppsala, men det känns som att hon borde finnas där, min faster Bitte, att det bara är något som har blivit fel och att allt är ett missförstånd. Men jag antar att det inte är så eller rättare sagt jag vet att det inte är så.
Om jag bortser från den ständiga tröttheten, försenade tåg och den ständigt återkommande oron är jag nöjd med hur livet är just nu. Jag har människor i mitt liv som är viktiga för mig och som tycker att jag är viktig, jag har ett jobb som jag trivs med, även om jag inte alltid har 100% koll och det kan bli lite mycket att hinna med utbildningar och jobbet, men just nu känner jag inte att jag vill byta bort det.
Inlägg
