Sommarlek

Saga fick en kompis när vi var i Småland. Hon skulle kunna hålla på hur länge som helst. Det är bara jag som blir lite nervös och är rädd för att någon ska skadas, men hundarna vet vad de sysslar med...

Stugsemester

Så jag gick på dejt och det hela lämnade mig med en hel del tankar och känslor att tänka igenom och till stor del känna. Trots att det är första dejten och det enda vi egentligen har sagt är att vi tyckte det var trevligt, vi vill göra om det och vi vill ta det långsamt oavsett vad detta är som kanske händer mellan oss. Jag vill utforska och se vad det kan blir, jag vill springa långt bort från det och inte titta tillbaka, jag vill inte bli ledsen, besviken och trött på att ha förhoppningar som inte stämmer överens med verkligheten eller känna att jag får ge upp delar av mig själv för att få det att fungera.

Är det tillåtet att ha andra kontakter när man dejtar någon, när dejtandet i sig går ut på att ta reda på om man funkar ihop? Har jag en skyldighet att även i detta stadie vara "trogen". Sviker jag henne om jag fortsätter att träffa andra? Kontakter som funnits i mitt liv under en längre tid? Kontakter som inte på något vis är regelbundna eller uttalade, men det händer att vi träffas och njuter av varandras sällskap. Jag förstår inte alla dessa regler och vill följa mina egna, som får mig att må bra och inte någon annans för någon annan skull. Men om jag inte frågar så vet jag inte vad som är okej för den andra personen och om jag frågar är risken att det avslutas innan det ens hinner börja för att jag inte är beredd eller redo att göra ett sådant val redan nu. Varför oroar jag mig för dessa saker redan nu? Varför gör jag så stor sak av något som än så länge inte är något? Jag vet inte ens vad det kommer att bli. Det enda jag vet är att vi vill träffa varandra igen och det borde inte vara så himla svårt att vara positiv över. Varför är jag då både nervös och rädd?