läst i en blogg

DET HÄR HAR JAG (ÄRLIGT!) LÄRT MIG AV MINA POJKAR:
1. En extra stor vattensäng rymmer nog med vatten för att fylla ett hus på 100 kvadrat till ett djup på tio centimeter.
2. Om du sprutar hårspray på dammråttor och kör över dem med rullskridskor kan de självantända.
3. En treårig pojkes röst kan på något magiskt sätt överrösta 200 vuxna i en full restaurang.
4. Om du hakar ett hundkoppel över en takfläkt är motorn inte stark nog för att rotera en pojke på 20 kilo iförd Batmankalsonger
och mantel. Däremot är den stark nog att, ifall det hänger en färgburk från den, att spruta färg över alla väggarna i ett
vardagsrum på 36 kvadrat.
5. Det är inte bra att kasta upp tennisbollar mot en roterande takfläkt. När du använder takfläkten som slagträ måste du kasta
några gånger innan du träffar. En takfläkt kan slå en tennisboll ganska långt.
6. Glaset i fönster (även om det är dubbla rutor) stoppar inte en tennisboll som slagits av en takfläkt.
7. När du hör toaletten spola tillsammans med orden "Hoppsan" är det redan för sent.
8. Bromsvätska blandat med klor bildar rök. Mycket rök.
9. En sexårig pojke kan göra upp eld med en flintasten även om en 36-årig man säger att det bara går i filmer.
10. Vissa legobitar passerar lättare än andra genom en fyraårig pojkes matsmältningskanal.
11. Trolldeg och mikrovågsugn bör inte användas i samma mening.
12. Superlim heter så av en anledning.
13. Det spelar ingen roll hur mycket gelatinpulver man häller i simbassängen, man kan ändå inte gå på vattnet.
14. Bassängfilter tycker inte om gelatinpulver.
15. Sopsäckar är inte bra fallskärmar.
16. Stenkulor i bensintanken låter väldigt mycket medan man kör.
17. Du vill INTE veta vad det är som luktar.
18. Titta alltid i ugnen innan du startar den; plastleksaker tycker inte om ugnar.
19. Brandkåren har en responstid på fem minuter.
20. Centrifugen på tvättmaskinen gör inte daggmaskar yra.
21. Däremot gör den katter yra.
22. Yra katter spyr upp dubbelt så mycket som de väger.
23. 80% av de män som läser detta kommer att försöka blanda klor och bromsvätska.
24. 100% av kvinnorna som läser det här skickar det vidare till alla sina vänner, med eller utan barn.

Ledsen

Jag hatar sådana här kvällar då ledsamheten överrumplar mig och det fullständigt känns som att jag förlorar greppet om mig själv. Jag vet att det kommer gå över och ändå är det lika jobbigt varje gång.

Hösten är äntligen här!

Idag skulle jag vilka gå längs med havet här i Helsingborg. Känna hur vinden sliter i mitt hår och mina kläder, stela fingrar och kalla kinder. Med kameran i högsta hugg skulle jag försöka fånga havets alla nyanser av grått. Hösten är här och jag njuter. Svininfluensa, vinterkräksjuka och evig förkylning skrämmer inte mig idag och kan inte nå mig.

Dansa

Jag önskar att jag fortfarande dansade på detta viset!

En liten uppdatering

Det är ett tag sen, det är det för det mesta, som jag skrev sist. Vad har hänt? Det blev inte så mycket mer än två dejter med mitt dejtande. Men nu har jag testat det och överlevet, även om jag hade börjat hoppas lite lätt på att det skulle kunna bli något mer. C'est la vie, antar jag. Bushunden och jag trivs fortfarande bra ihop, även om jag funderar på att ta livet av henne emellanåt då hon löper just nu och inte alls är rolig att ha med att göra. På jobbet har det inte heller varit så kul då Mio, hennes dalmatiner kompis, har haft semester, idag är han dock tillbaka och livet är lyckligt igen för den lilla hunden.

Igår var livet så underbart som det bara kan bli, lagom sommarkväll, Anna Ternheim konsert, cider, god mat och efterrätt och väldigt fint sällskap.

Sommarlek

Saga fick en kompis när vi var i Småland. Hon skulle kunna hålla på hur länge som helst. Det är bara jag som blir lite nervös och är rädd för att någon ska skadas, men hundarna vet vad de sysslar med...

Stugsemester

Så jag gick på dejt och det hela lämnade mig med en hel del tankar och känslor att tänka igenom och till stor del känna. Trots att det är första dejten och det enda vi egentligen har sagt är att vi tyckte det var trevligt, vi vill göra om det och vi vill ta det långsamt oavsett vad detta är som kanske händer mellan oss. Jag vill utforska och se vad det kan blir, jag vill springa långt bort från det och inte titta tillbaka, jag vill inte bli ledsen, besviken och trött på att ha förhoppningar som inte stämmer överens med verkligheten eller känna att jag får ge upp delar av mig själv för att få det att fungera.

Är det tillåtet att ha andra kontakter när man dejtar någon, när dejtandet i sig går ut på att ta reda på om man funkar ihop? Har jag en skyldighet att även i detta stadie vara "trogen". Sviker jag henne om jag fortsätter att träffa andra? Kontakter som funnits i mitt liv under en längre tid? Kontakter som inte på något vis är regelbundna eller uttalade, men det händer att vi träffas och njuter av varandras sällskap. Jag förstår inte alla dessa regler och vill följa mina egna, som får mig att må bra och inte någon annans för någon annan skull. Men om jag inte frågar så vet jag inte vad som är okej för den andra personen och om jag frågar är risken att det avslutas innan det ens hinner börja för att jag inte är beredd eller redo att göra ett sådant val redan nu. Varför oroar jag mig för dessa saker redan nu? Varför gör jag så stor sak av något som än så länge inte är något? Jag vet inte ens vad det kommer att bli. Det enda jag vet är att vi vill träffa varandra igen och det borde inte vara så himla svårt att vara positiv över. Varför är jag då både nervös och rädd?

På landet

Njuter av en skön eftermiddag i solen i mormor trädgård. Saga springer runt och luktar på allt och njuter hon med. Vi har det bra ihop tycker jag allt!

Ny familjemedlem och kärlek

Jag trodde aldrig att det skulle kännas så enkelt som det gör eller fungera så bra som det hitintills gör. Saga verkar trivas med mig och hon är lugn och fin. Nu när hon blivit badad luktar hon betydligt mindre och det kliar nog inte så mycket i pälsen längre. Vi får se hur det går, men jag hoppas att det kommer fungera för oss båda att bo ihop.

En bra dag

Igår var faktiskt en bra dag, samtidigt var den också jobbig. Hög belastning på jobbet, helt utan förvarning, kollega som är sjukskriven och en omöjlig jakt på en sommarvikarie. Känns lite omöjligt och jag oroar mig för att min semester ska flyttas eller ställas in och jag behöver verkligen få komma bort ett tag och bara vara med mig själv och utan allt annat.

På kvällen igår fick jag fin besök och hade en väldigt trevlig kväll även om vi pratade om jobbiga saker. Varför måste man rättfärdiga sin önskan att få barn om man inte är i ett normativt förhållande? Varför är detta något som ska få en att känna skuld? Varför vänta om det är nu som önskan finns och har funnits länge länge? Vem vet hur det ser ut om två år? Om det ens kommer att funka under de närmsta två åren att bli gravid? Massa tankar som har dykt upp som jag inte verkar ha något annat svar på än att det viktiga är att man följer sitt hjärta och gör det som är rätt för en, även om det gäller att tänka efter ordentligt då det är ett enormt stort steg att tag att skaffa barn.

How is it possible, he thinks, to miss a woman whom he kept at a distance so that when she was gone he would not miss her. Only then does he realize that wanting part of her and not all of her had hurt them both and how he cannot justify his actions except that... well... it was life.

Fredag på en onsdag

Ja, det känns faktiskt så och det är ju inte helt fel när helgen blir fyra dagar lång. Ser fram mot fyra dagar då jag inte behöver sätta klockan och fyra kvällar då jag kan vara vaken så länge jag vill. Självklart kommer måndagsångesten att infinna sig på kvällen på söndag, jag anser att det helt klart är värt det.

Idag är en bra dag och den blev extra bra när jag såg att en duva byggt bo ovanpå Preems självtvättsskylt och ännu bättre blev det när jag såg att det även bodde små ungar i boet.

Idag har jag även återerövrat min förlorade arbetsterapeutiska roll och bejakat den sidan av mig som gillar att göra renodlade bedömningar och fylla i formulär och skriva snygga journalanteckningar om minnesförmågor och aktivitetsutförande. Ja, jag är mäkta stolt över mig själv.

Har även försökt få vår nya fax att fungera, men det går inte så bra, den skickar inte iväg det utan står bara och stampa. För att vara duktig så ringde jag till servicedesk och de skulle försöka lösa det över dagen. När jag inte hört något från dem så ringde jag efter lunch och kollade hur det gick med mitt ärende. Vad får jag för svar? Jo, det ska jag berätta! Killen i telefonen berättar för mig att det går inte att få tag i någon i service nu, för det slutar klockan tolv idag och det borde jag förstå... typ! Vad är det att förstå? Att vi alla har olika avtal och att det lönar sig att ha ett tjänstemanna avtal? Jo, det har jag förstått länge, men att en verksamhet som är aktiv till klockan 16 inte kan nå service efter tolv och tidigast få svar på sina frågor på fredag (om jag har tur) eller möjligtvis måndag förstår jag inte överhuvudtaget.

I söndags satte vi morfar i jorden och när mormor säger, mer till sig själv än någon annan: "Detta är det sista jag kommer se av honom i detta livet." Trodde jag att mitt hjärta skulle brista för mormor. Jag kan förstå att mormor känner sig vilse utan morfar, men jag kan aldrig förstå vad det innebär att förlora någon man har gett sitt allt till under sjuttio år. SJUTTIO! Jag kan inte ens se så många år framför mig eller föreställa mig hur det känns att titta tillbaka så långt. Syrran och jag fick även lite flashbacks till barndomen när vi hittade kattungar i stallet som bara var ett dygn gamla, efter att vi stått och gosat med dem flyttade mamman dem och nu vet vi inte vart de är.

En riktigt bra serietecknare, som jag även betecknar som vän, som jag kan skryta om att jag kände way back when innan hon blev känd har gett upp under trycket och skaffat sig en blogg! Bättre sent än aldrig.

Snart ska jag sätta mig på cykeln och susa, om än något skakande, ner till stationen och ta tåget tillbaka till civilisationen och träffa finvännen och lägga balkonggolv, fjäska med en dator, dricka te, äta lite, fjäska med en mobil, få det lilla håret som finns kvar trimmat och kanske även se en film.

Komma hem

Det är så det känns när jag kör upp till mormor och morfars gård.

Fin fixat balkongen!

Bästa sommarstugan

Vill vara där nu!

En bra dag

Adoption för samkönade par

Idag, nyss, när jag gick in på toaletten på mitt tåg hem rätt följande insändare på danska upptejpade på spegeln och först blev jag lite glad och sen förbannad över att det finns så trångsynta människor:
"Krav på en far og en mor.
Nu da regeringen har beslutet at homoseksuelle har set til at adoptere børn, kunne det være på sin plads påny at understrege den ældegamle 'naturlov' at ægteskab indgås mellem en mand og en kvinde, og ethvert barn har både ret til og behov for at blive elsket af sin far og sin mor. En mand og en kvinde, der er forenet i du ægteskab, udgør sammen med deres børn en familie. Da Gud skabte manden og kvinden, indstifte han den menneskelige familie og gav den dens grundlov. Familien, dvs. far, mor og børn er samfundets urcelle. Den er det naturlige fællesskab, hvor mand og kvinde kaldes til at give sig selv i kærligheden og videregivelsen af livet. Et homoseksuelt forhold og adoption i denne sammenhæng er ødelæggende for urcellen og imod naturens orden og bør derfor hverken legaliseres af kirke eller samfund. Pastor Benny Blumensaat, Kirkegade 58, Esbjerg."

Det är fint att jag på en och samma gång skulle ha emot kyrkan och naturens lagar. Trodde inte kyrkan erkände naturlagarna. De är väl alla Guds verk? Jag minns kanske min religionsundervisning fel? Menar mannen att vi ska ta ifrån alla ensamstående föräldrar deras barn? För om man bara har en förälder på blir man väl inte riktigt som ska när man blir vuxen? Grattis till danskarna som får adoptera i varje fall. Det gjorde mig glad!

Kundbemötande

Jag läste ett inlägg i en blogg och hamnade i en annan blogg om kundbemötande vilket fick mig att tänka på i julas när jag var inne på Guldfynd för att köpa lite julklappar till syster, mor och svägerska. Jag stod där i min mössa och yllejacka (det var kallt ute och jag frös in till ryggraden) på att det skulle bli min tur. Mitt nummer kommer upp och jag viftar jakande mot expedit nr 1 som ser sig omkring, när en tant (för att inte använda ett fulare ord) tränger sig före och skriker: "Ni missade mig, jag gick bara en liten runda och nu har ni hoppat över miiiiiiiiig!"
Expedit nr1 ser förvirrad och något irriterad ut och jag gör en rörelse på något vis för att visa att det är OK med mig att hon tar hand om tanten innan hon hjälper mig. Expedit nr 1 ler tacksamt och säger till expedit nr 2: "Kan du ta hand om killen här när du är färdig med din kund?"
Expedit nr 2 tittar upp och ser sig förvirrat omkring och tittar sedan frågande på mig och än en gång ler jag och nickar jakande.

Ett könsbyte har nog aldrig gått så fort och jag har aldrig sett någon så solbränd rodna så ordentligt. Som tur är (?) var det nog bara expedit nr 2 och jag som registrerade missförståndet, fram tills expedit nr 1 och expedit nr 2 träffades i kafferummet strax innan hemgång.

Jag gick ifrån Guldfynd med mina julklappar, nöjd med mina inköp och lite förvirrad inför mina känslor. 1) Nöjd med att bli tagen för killen, jag är anonym! 2) Irriterad över attbara för att jag inte är iklädd "tjej"-kläder är jag automatiskt kille. Jag har fortfarande inte riktigt bestämt mig hur jag ska ställa mig inför detta faktum. Kanske kommer expediterna hädanefter att hänvisa till alla som kunder utan något genusprefix före? Det hade kanske inte varit fel? Hade jag blivit bemött annorlunda av expedit nr 1 om hon fortsatt tro att jag var av manligt kön än om hon direkt förstått att jag var av kvinnligt kön?

Följeslagare

Detta kan vara världens finaste katt. Ganska ofta på morgonen träffas vi och pratar lite medans jag går till jobbet. Det är ett trevligt och sympatiskt sällskap.

Ännu en dag...

... med sena bussar och tåg. Tar det aldrig slut? Nej, inte så länge jag pendlar skulle jag tro. Jag har nog aldrig blivit så glad som jag blev nu över att höra någon blåsa i sin visselpipa, den innebär ju faktiskt att vi äntligen ska åka.

Jag försöker anpassa mig till ett liv med migrän, hitta utlösande faktorer och undvika dem så klart. Det är inte helt lätt, det är så mycket jag vill göra och just nu känner jag mig väldigt begränsad. Skulle träffa M igår och fick ställa in för huvudet bestämde sig för att bråka. Jag hatar att känna mig så handikappad och samtidigt får jag en känsla av att jag går och väntar på nästa dråpslag. För det är väl inte över nu? Nog kan väl livet hitta på lite mer skit att slänga in i mitt liv?

Just nu surrar Indigo Girls i lurarna och favoriten är nog Last Tears för tillfället.

Morfar

Jag kommer aldrig glömma dig. Jag ska minnas dig med glädje. Alla gånger vi gick i stallet ihop, hur du skrattade när hönan bet mig i rumpan, när vi nästan körde ner bilen i ån och hur jag gav dig tur när du spelade poker. Jag minns och jag älskar dig världens underbaraste morfar. Alltid i mitt hjärta, därför behöver jag inte säga hejdå.

Systeryster

Trodde aldrig att den dagen skulle komma då min syster faktiskt har en bättre mobil än mig. Det är ju jag som är prylbög, inte systeryster! Hur gick detta till?!

I did it all

A Cosmopolitan a Manhattan
Call me one
Pour a round for me and my friends
Cape Cod Sea Breeze Long Island Ice Teas
I won't go there or drink it if you paid me

When they come to waylay me
When they close in for the capture
I did it all
I did it all
For the love and the laughter
I did it all
I did it all
I did it all

Slept in late
Stayed up for days
Partied hard
Lived my twenties in haze
Smoked second-hand in crowded bars
With the A-list of B-list movie stars

When they come to arrest me
Pat me down and undress me
I'll confest without miranda
Strike a pose for the tabloid cameras
I did it all
I did it all
I did it all

I did it all
I didn't ask permission
I did it all
What kind of life
Is not an exhibition
I did it all
Crash and burn
And then you know you're living
I did it all
Some pain a few tears after
I did it all
To the last line of the final chapter
I did it all
I did it all

My heat is a wound that festers
Seduced my share in silk and polyester
Oh my great loves
And my few losses
I'll tell it all
When my little black book is published

When they come to interview me
For my made for TV movie
Say I'm the bitch who was a bastard
Who did it all for the love and laughter
I did it all
I did it all
I did it all

Finanskrisen

I finanskrisens tider verkar det som att man spara där man kan. Volvo är numera Volv, bara så ni vet.

Bombhot och sorg

Jag är just nu i öppet krig med Glocalnets kundservice bortsett från tjejen jag pratade med idag. Fredrik som jag pratade med igår var öppet otrevlig och förolämpande och tog inte på sig något ansvar eller gav några vettiga svar på hur situationen skulle lösas utan skyllde bara ifrån sig på allt mellan himmel och jord. Hur en sådan person har lyckats få ett jobb i en kundtjänst avdelning och får lov att fortsätta jobba där är ett fullständigt under för mig. Förbannad är jag och har god lust att spränga hela kundservice i luften, men risken är att de aldrig fixar det då, eller vad tror ni?

Sorgen över den kommande förlusten av min morfar bär jag med mig som ett band runt hjärtat och jag kommer inte ifrån den, inte ens när jag sover. Då kommer minnena och längtan efter gågna år smygande och jag vaknar med en känsla av gråt och förlust i halsen. Ja, jag vet att min älskade morfar är gammal, riktigt gammal. gott och väl över nittio år och min sorg är personlig, för oss som blir kvar, för oss som kommer sakna honom. För min mormor som ska hitta ett liv med mening utan honom, vilket jag är rädd kommer att bli svårt för henne. Jag sörjer över det morfar aldrig fick och över det han inte kunde ge oss barn och barnbarn. Jag vill att det ska gå fort, samtidigt vill jag dra tillbaka klockan och leva i tiden då allt var bra och jag följde ner morfar ner i stallet på nätterna för att se på när kultingarna kom till världen, kycklingarna kläcktes och få hålla dem i famnen och känna deras värmen i mina händer och mot mitt hjärta. Dessa små djur som växte sig stora och ibland lite farliga men som gett mig så många minnen jag aldrig vill glömma och som jag hoppas kunna ge barnen i mitt liv en dag.

Trött

Snart inne på en vecka med förkylning, det är uttröttande och tråkigt att vara sjuk hela tiden. Känns som att jag senast var frisk någon gång innan jul. Trött på att de inte hittar någon annan orsak än ett känsligt immunförsvar, inget att göra åt, jag får helt enkelt leva med det. Antar att jag måste se över min kost ännu mer än jag gör idag, känns tröttande det med. Har liksom ingen energi över till något längre.

Hör och häpna! Min morfar har äntligen accepterat hjälp från andra än direkt släkt, även om det många gånger har varit svårt. Hemvården kommer 3 gånger om dagen och en kvinna hade till och med fått dit morfars frisör som klippte honom och igår duschade han för första gången på nästan två år. Inte för att han luktade illa, vilket alltid förundrar mig, men det var väl helt enkelt
dags kan man tycka.

En del av mig önskar att det aldrig hade kommit så här långt, att morfar hade fått lämna denna världen långt innan det nådde denna punkten. Det underlättar för mormor och det får jag vara glad över, hon får lite sällskap och någon som tar de värsta bitarna av hans envishet som vi andra vanligtvis får ta.

Fire and Ice

Some say the world will end in fire,
Some say in ice.
From what I've tasted of desire
I hold with those who favor fire.
But if I had to perish twice
I think I know enough of hate
To say that for destruction ice
Is also great
And would suffice

-Robert Frost-

I'm damned to feel the way I do
What have I done
to fall so hard
for you

2008 är slut och det känns bra. Det har varit ett år fullt av glädje, händelser och sorg. Saker har hänt, människor har tillkommit och försvunnit. Vissa saker vill jag aldrig glömma, gömmer dem i hjärtat och plockar fram som ett litet solsken på gråa dagar, andra händelser bär jag med mig med sorg och saknad som börjar lätta. En saknad jag alltid kommer att bära med mig, men som börjar blandas upp med de goda minnena, det sticker inte riktigt lika hårt längre när saknaden pockar på.