Släkt o sånt

Det är nog tur att ingen av mina kära släktingar vet om att denna sidan finns. För då hade jag nog blivit bränd på bålet som häxa. Vilket många av dem nog tänker på mig som redan. Jag vet egentligen inte varför. För att jag lever mitt liv som det passar mig? För att jag inte låter släkten bestämma hur mitt liv ska se ut? Ja, det är nog goda orsaker, enligt dem, till att titta snett på mig. Samtidgt så är det otroligt mycket som jag gör som jag inte vill göra, men som jag ändå genomför för den goda sakens skull.

Igår hade jag en relativt mysig dag hemma hos mina föräldrar, det kändes bra. Första gången som det kändes lugnt sen jag berättade att jag gillar flickor också. Självklart kunde detta inte hålla i sig utan mamma var tvungen att börja prata om hur jobbigt det kändes och hur långt ifrån varandra vi var. Jag ser det inte på samma sätt, men det kan jag inte säga till henne, för det är fel av mig att känna som jag känner. Jag kan ju inte mena allvar med att säga upp bekantskapen med min familj bara för att jag träffar en tjej!? Något som jag har försökt förklara många gånger att det tänker jag inte göra, för det handlar inte om det. Utan om deras oförmåga att acceptera mig som jag är. Detta är nog en vägg jag kan skalla mig blodig mot utan att det sker någon förändring, så jag fortsätter att låtsas