Filt

Sömnlös

Det är få nätter nuförtiden som jag somnar lätt och sover hela natten. Oron för hur Saga (och jag) ska klara detta finns där ständigt. Jag kan ärligt säga att jag faktiskt inte vet hur jag ska klara mig utan henne, mitt liv har blivit totalt annorlunda sen hon kom in i det och jag har inte ångrat det många sekunder.

Jag vågar inte tro att vi klarar detta samtidigt så måste vi göra det, för vad gör jag annars?

Vinter

Att göra något som inte ger önskat resultat en gång och därefter lära sig att det inte var en bra idé, det kallar jag för att jag lär mig något. Att sedan göra samma sak en gång till, med samma resultat som första gången är bara fruktlöst och korkat. Jag spenderade kvällen i lite självömkan och syrran ryckte in för att muntra upp mig, vilket fungerade bra och jag kom i säng i vettig tid. Men även denna natt sov jag oroligt och kändes som jag mest låg i dvala. Idag fick jag förklaringen av de som lyckas ha lite bättre koll än mig. Det har varit fullmåne. Räcker det inte med att jag är fullständig slav emotionellt under mina hormoner? Måste månen vara med på ett hörn och fucka till det också? Det verkar inte bättre.

Julen närmar sig, och jag är enormt tacksam för att jag fick spendera en fullständigt ångestfri jul hemma hos goda vänner med bästa gudbarnet och favoritmaten i söndags. Det kommer att ge mig kraft och ork när julen väl gör sitt intåg i det lundensiska hushållet och pedanten håller koll på vad jag gör och vad jag äter och berättar för mig när jag gör fel.

Jag önskar att jag kunde sätta mig på ett tåg till den småländska skogen eller upp till finvännen i Uddevalla och bara försvinna, snabbspola förbi Julen.

Jag fullkomligt älskar snön! Speciellt nu när jag sitter på mitt kontor med fönster på tvä väggar och ser hustaken och träden täckta av snö och solen som får det att glittra som diamanter. Kylan kan vara lite jobbig, men med rätt kläder och även vovven i varm jacka så är det helt perfekt. Förhoppningsvis så kommer jag även att få in lite pulkaåkning med brorsbarnen. Blåmärken och ryggskott finns det också risk för, men det är helt klart värt det.

Ny besatthet

Datorn har fått ge vika för virkandet och jag har många projekt på gång samtidigt. Jag har lite svårt med avslutandet utan tycker mest det är kul att påbörja och se resultatet men allt fästande av trådar kan jag gärna vara utan.

Detta är den ripple-filt som får mest uppmärksamhet för tillfället, men här har jag faktiskt tänkt ut en mottagare som jag väldigt gärna vill ge den till inom en inte alltför avlägsen framtid.

Ett mormorsrute projekt som nog kommer ta lite tid, men det tror jag att jag har på mig. Kommer att ändra hur jag virkar ihop dem efter önskemål från mottagaren
Dessa "blommor" tillverkade jag när jag var sjuk, nu måste jag sy ihop dem och fästa ett gäng trådar, än så länge ligger de fint sorterade i högar
Ytterligare en barnfilt som jag sakta men säkert jobbar mig framåt på. Denna är mitt första rippletest och kanterna är inte helt perfekta, men jag tror att jag hittat en lösning nu

läst i en blogg

DET HÄR HAR JAG (ÄRLIGT!) LÄRT MIG AV MINA POJKAR:
1. En extra stor vattensäng rymmer nog med vatten för att fylla ett hus på 100 kvadrat till ett djup på tio centimeter.
2. Om du sprutar hårspray på dammråttor och kör över dem med rullskridskor kan de självantända.
3. En treårig pojkes röst kan på något magiskt sätt överrösta 200 vuxna i en full restaurang.
4. Om du hakar ett hundkoppel över en takfläkt är motorn inte stark nog för att rotera en pojke på 20 kilo iförd Batmankalsonger
och mantel. Däremot är den stark nog att, ifall det hänger en färgburk från den, att spruta färg över alla väggarna i ett
vardagsrum på 36 kvadrat.
5. Det är inte bra att kasta upp tennisbollar mot en roterande takfläkt. När du använder takfläkten som slagträ måste du kasta
några gånger innan du träffar. En takfläkt kan slå en tennisboll ganska långt.
6. Glaset i fönster (även om det är dubbla rutor) stoppar inte en tennisboll som slagits av en takfläkt.
7. När du hör toaletten spola tillsammans med orden "Hoppsan" är det redan för sent.
8. Bromsvätska blandat med klor bildar rök. Mycket rök.
9. En sexårig pojke kan göra upp eld med en flintasten även om en 36-årig man säger att det bara går i filmer.
10. Vissa legobitar passerar lättare än andra genom en fyraårig pojkes matsmältningskanal.
11. Trolldeg och mikrovågsugn bör inte användas i samma mening.
12. Superlim heter så av en anledning.
13. Det spelar ingen roll hur mycket gelatinpulver man häller i simbassängen, man kan ändå inte gå på vattnet.
14. Bassängfilter tycker inte om gelatinpulver.
15. Sopsäckar är inte bra fallskärmar.
16. Stenkulor i bensintanken låter väldigt mycket medan man kör.
17. Du vill INTE veta vad det är som luktar.
18. Titta alltid i ugnen innan du startar den; plastleksaker tycker inte om ugnar.
19. Brandkåren har en responstid på fem minuter.
20. Centrifugen på tvättmaskinen gör inte daggmaskar yra.
21. Däremot gör den katter yra.
22. Yra katter spyr upp dubbelt så mycket som de väger.
23. 80% av de män som läser detta kommer att försöka blanda klor och bromsvätska.
24. 100% av kvinnorna som läser det här skickar det vidare till alla sina vänner, med eller utan barn.

Ledsen

Jag hatar sådana här kvällar då ledsamheten överrumplar mig och det fullständigt känns som att jag förlorar greppet om mig själv. Jag vet att det kommer gå över och ändå är det lika jobbigt varje gång.

Hösten är äntligen här!

Idag skulle jag vilka gå längs med havet här i Helsingborg. Känna hur vinden sliter i mitt hår och mina kläder, stela fingrar och kalla kinder. Med kameran i högsta hugg skulle jag försöka fånga havets alla nyanser av grått. Hösten är här och jag njuter. Svininfluensa, vinterkräksjuka och evig förkylning skrämmer inte mig idag och kan inte nå mig.

Dansa

Jag önskar att jag fortfarande dansade på detta viset!

En liten uppdatering

Det är ett tag sen, det är det för det mesta, som jag skrev sist. Vad har hänt? Det blev inte så mycket mer än två dejter med mitt dejtande. Men nu har jag testat det och överlevet, även om jag hade börjat hoppas lite lätt på att det skulle kunna bli något mer. C'est la vie, antar jag. Bushunden och jag trivs fortfarande bra ihop, även om jag funderar på att ta livet av henne emellanåt då hon löper just nu och inte alls är rolig att ha med att göra. På jobbet har det inte heller varit så kul då Mio, hennes dalmatiner kompis, har haft semester, idag är han dock tillbaka och livet är lyckligt igen för den lilla hunden.

Igår var livet så underbart som det bara kan bli, lagom sommarkväll, Anna Ternheim konsert, cider, god mat och efterrätt och väldigt fint sällskap.

Sommarlek

Saga fick en kompis när vi var i Småland. Hon skulle kunna hålla på hur länge som helst. Det är bara jag som blir lite nervös och är rädd för att någon ska skadas, men hundarna vet vad de sysslar med...

Stugsemester

Så jag gick på dejt och det hela lämnade mig med en hel del tankar och känslor att tänka igenom och till stor del känna. Trots att det är första dejten och det enda vi egentligen har sagt är att vi tyckte det var trevligt, vi vill göra om det och vi vill ta det långsamt oavsett vad detta är som kanske händer mellan oss. Jag vill utforska och se vad det kan blir, jag vill springa långt bort från det och inte titta tillbaka, jag vill inte bli ledsen, besviken och trött på att ha förhoppningar som inte stämmer överens med verkligheten eller känna att jag får ge upp delar av mig själv för att få det att fungera.

Är det tillåtet att ha andra kontakter när man dejtar någon, när dejtandet i sig går ut på att ta reda på om man funkar ihop? Har jag en skyldighet att även i detta stadie vara "trogen". Sviker jag henne om jag fortsätter att träffa andra? Kontakter som funnits i mitt liv under en längre tid? Kontakter som inte på något vis är regelbundna eller uttalade, men det händer att vi träffas och njuter av varandras sällskap. Jag förstår inte alla dessa regler och vill följa mina egna, som får mig att må bra och inte någon annans för någon annan skull. Men om jag inte frågar så vet jag inte vad som är okej för den andra personen och om jag frågar är risken att det avslutas innan det ens hinner börja för att jag inte är beredd eller redo att göra ett sådant val redan nu. Varför oroar jag mig för dessa saker redan nu? Varför gör jag så stor sak av något som än så länge inte är något? Jag vet inte ens vad det kommer att bli. Det enda jag vet är att vi vill träffa varandra igen och det borde inte vara så himla svårt att vara positiv över. Varför är jag då både nervös och rädd?

På landet

Njuter av en skön eftermiddag i solen i mormor trädgård. Saga springer runt och luktar på allt och njuter hon med. Vi har det bra ihop tycker jag allt!

Ny familjemedlem och kärlek

Jag trodde aldrig att det skulle kännas så enkelt som det gör eller fungera så bra som det hitintills gör. Saga verkar trivas med mig och hon är lugn och fin. Nu när hon blivit badad luktar hon betydligt mindre och det kliar nog inte så mycket i pälsen längre. Vi får se hur det går, men jag hoppas att det kommer fungera för oss båda att bo ihop.

En bra dag

Igår var faktiskt en bra dag, samtidigt var den också jobbig. Hög belastning på jobbet, helt utan förvarning, kollega som är sjukskriven och en omöjlig jakt på en sommarvikarie. Känns lite omöjligt och jag oroar mig för att min semester ska flyttas eller ställas in och jag behöver verkligen få komma bort ett tag och bara vara med mig själv och utan allt annat.

På kvällen igår fick jag fin besök och hade en väldigt trevlig kväll även om vi pratade om jobbiga saker. Varför måste man rättfärdiga sin önskan att få barn om man inte är i ett normativt förhållande? Varför är detta något som ska få en att känna skuld? Varför vänta om det är nu som önskan finns och har funnits länge länge? Vem vet hur det ser ut om två år? Om det ens kommer att funka under de närmsta två åren att bli gravid? Massa tankar som har dykt upp som jag inte verkar ha något annat svar på än att det viktiga är att man följer sitt hjärta och gör det som är rätt för en, även om det gäller att tänka efter ordentligt då det är ett enormt stort steg att tag att skaffa barn.

How is it possible, he thinks, to miss a woman whom he kept at a distance so that when she was gone he would not miss her. Only then does he realize that wanting part of her and not all of her had hurt them both and how he cannot justify his actions except that... well... it was life.

Fredag på en onsdag

Ja, det känns faktiskt så och det är ju inte helt fel när helgen blir fyra dagar lång. Ser fram mot fyra dagar då jag inte behöver sätta klockan och fyra kvällar då jag kan vara vaken så länge jag vill. Självklart kommer måndagsångesten att infinna sig på kvällen på söndag, jag anser att det helt klart är värt det.

Idag är en bra dag och den blev extra bra när jag såg att en duva byggt bo ovanpå Preems självtvättsskylt och ännu bättre blev det när jag såg att det även bodde små ungar i boet.

Idag har jag även återerövrat min förlorade arbetsterapeutiska roll och bejakat den sidan av mig som gillar att göra renodlade bedömningar och fylla i formulär och skriva snygga journalanteckningar om minnesförmågor och aktivitetsutförande. Ja, jag är mäkta stolt över mig själv.

Har även försökt få vår nya fax att fungera, men det går inte så bra, den skickar inte iväg det utan står bara och stampa. För att vara duktig så ringde jag till servicedesk och de skulle försöka lösa det över dagen. När jag inte hört något från dem så ringde jag efter lunch och kollade hur det gick med mitt ärende. Vad får jag för svar? Jo, det ska jag berätta! Killen i telefonen berättar för mig att det går inte att få tag i någon i service nu, för det slutar klockan tolv idag och det borde jag förstå... typ! Vad är det att förstå? Att vi alla har olika avtal och att det lönar sig att ha ett tjänstemanna avtal? Jo, det har jag förstått länge, men att en verksamhet som är aktiv till klockan 16 inte kan nå service efter tolv och tidigast få svar på sina frågor på fredag (om jag har tur) eller möjligtvis måndag förstår jag inte överhuvudtaget.

I söndags satte vi morfar i jorden och när mormor säger, mer till sig själv än någon annan: "Detta är det sista jag kommer se av honom i detta livet." Trodde jag att mitt hjärta skulle brista för mormor. Jag kan förstå att mormor känner sig vilse utan morfar, men jag kan aldrig förstå vad det innebär att förlora någon man har gett sitt allt till under sjuttio år. SJUTTIO! Jag kan inte ens se så många år framför mig eller föreställa mig hur det känns att titta tillbaka så långt. Syrran och jag fick även lite flashbacks till barndomen när vi hittade kattungar i stallet som bara var ett dygn gamla, efter att vi stått och gosat med dem flyttade mamman dem och nu vet vi inte vart de är.

En riktigt bra serietecknare, som jag även betecknar som vän, som jag kan skryta om att jag kände way back when innan hon blev känd har gett upp under trycket och skaffat sig en blogg! Bättre sent än aldrig.

Snart ska jag sätta mig på cykeln och susa, om än något skakande, ner till stationen och ta tåget tillbaka till civilisationen och träffa finvännen och lägga balkonggolv, fjäska med en dator, dricka te, äta lite, fjäska med en mobil, få det lilla håret som finns kvar trimmat och kanske även se en film.

Komma hem

Det är så det känns när jag kör upp till mormor och morfars gård.

Fin fixat balkongen!

Bästa sommarstugan

Vill vara där nu!

En bra dag