Jag vill inte tänka

Mamma ringde och berättade att idag var min faster mycket piggare. Detta borde göra mig glad, men det fyller mig bara med en enorm oro. Tänk om... maler i mitt huvud, jag kan varken släppa tanken eller rädslan.

Jag är rädd för den här stunden på kvällen då jag ska försöka sova. Rädd för tankarna som kommer i ensamheten, rädd för sanningar som tenderar att komma rusande. Jag gömmer mig från verkligheten, kommer på mig själv med att fly, om jag inte tar tag i det behöver jag inte erkänna att det händer. Jag vill inte låtsas om att jag riskerar att förlora henne, min vilplats, mitt lugn. Det får bara inte hända. Så nu har jag bestämt det.