Min första semestervecka bestod av att träffa en massa vänner och jag sov inte hemma mer än ett par nätter. Vecka två bar det av till Uppsala och begravning och det hela slutade med att jag höll tal och allt gick mycket bättre än jag trodde.
Vecka 3, veckan som kommer ta mig genom hösten, som jag bär med i mitt hjärta som ett ljust minne av en perfekt vecka. Jag åkte med finvännen till min morbrors stuga i nästan en vecka och det var helt underbart skönt. Långa, varma, soliga dagar med skratt och kärlek och värme. Till helgen kom vännerna ner och stannade en natt och vi avslutade veckan på stranden i 6 timmar utan att bränna mig nämnvärt.
Det mest otroliga i hela alltet är att jag lyckats bli lite brun eller mörkbeige är kanske mer realistiskt och detta utan att bränna mig trots långa dagar i solen. Finvännen var dock till stor hjälp och såg till att jag smörjde mig ofta och vände på mig och skyddade mig, så vi klarade oss båda bra. Jag kan bara tacka för att jag fick låna stugan och att vädret var så fint och att jag hade så otroligt fint sällskap med mig.
Jag börjar jobba på måndag och till viss del så känns det inte som jag har haft semester, första två veckorna bara försvann i väntan på begravningen och nu är andra halva snart slut. Jag måste ändå säga att jag har fått en semester som jag velat, aktiv i början och lugnt sista veckan, jag lärde mig fort förra året att jag behöver lite lugn och ro innan jag går tillbaka till jobbet.
Inlägg
