Hör och häpna! Min morfar har äntligen accepterat hjälp från andra än direkt släkt, även om det många gånger har varit svårt. Hemvården kommer 3 gånger om dagen och en kvinna hade till och med fått dit morfars frisör som klippte honom och igår duschade han för första gången på nästan två år. Inte för att han luktade illa, vilket alltid förundrar mig, men det var väl helt enkelt
dags kan man tycka.
En del av mig önskar att det aldrig hade kommit så här långt, att morfar hade fått lämna denna världen långt innan det nådde denna punkten. Det underlättar för mormor och det får jag vara glad över, hon får lite sällskap och någon som tar de värsta bitarna av hans envishet som vi andra vanligtvis får ta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar