Jag önskar att jag hade orden
att beskriva den sorg som jag bär
Tomheten som fyller mitt hjärta
väger tungt för vart slag
Det finns stunder då mina steg lättar
solen söker sig fram mot mitt ansikte
för en stund tror jag att jag klarar detta
Jag minns,
i ett slag är allt tillbaka
aldrig mer ska orden flöda mellan oss
aldrig mer ska stödet du gav komma min väg
aldrig mer, aldrig mer
Du fattas mig
och jag är vilse
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
vackert skrivit!
Skicka en kommentar