Oj oj

Jag ska festa i Köpenhamn på fredag. Ja, jag vet, det är knappt så man kan tro det. Men jag tänker till och med ta på mig ordenliga festkläder, piffa håret, sminka mig och kanske kanske vaxa benen. Det känns nervöst eftersom det är med en ny kompis och hennes vänner. Blir alltid nervös när jag ska vara social med folk jag inte känner. Men det ska nog gå bra, varför skulle det inte göra det? Jag är ju så underbar, eller hur?

På rymmen

Ikväll har jag rymt från verkligheten en stund. Jag behövde komma bort från den en stund, känns skönt att bara vara och inte bry sig om allt som jagar på hemma. Hur jag sen ska lösa det får jag komma på en annan dag. Ibland måste man släppa alla måsten och vara i här och nu och se till att njuta lite av mig själv.

Igår spenderades kvällen med finvännen, vi lagade mat, tittade på TVoch pratade. Det var avslappnat, mysigt och varmt, sen hem till sängen, krypa ner och somnade gott. Vaknade tidigt i morse och tänkte att jag kan lika gott komma med ett tidigt tåg, men så blev det inte eftersom det hade blivit en spårändring och jag hann inte riktigt springa genom hela centralen på 1 minut, när jag väl tagit reda på vilket spår tåget gick ifrån.

I söndags fick jag ett väldigt fint mejl från min faster granne och väldigt goda väninna där hon berättade hur mycket jag har betytt för min faster och det kändes väldigt bra att få den bekräftelsen, även om jag vetat det, så var det skönt att få reda på det av någon annan.

Läste en artikel om hypothyroidea och hur man mer och mer börjar använda torkade svinsköldkörtel i behandlingen och att många faktiskt mår mycket bättre av det än av det konstgjorda levaxin.

Personal på tåget

För det mesta blir jag bemött med respekt av tågens personal. Men inte idag, jag hade glömt att ta fram mitt kort och fumlade efter det en liten stund innan jag hittade det. Då sätter sig killen ner och frågar mycket spydigt om det är första gången som jag behöver visa kort. Jag blir helt paff och ursäktar mig med att jag är trött. Blir så arg på mig själv för att jag inte sa till utan bara finner mig i det och till och med ber om ursäkt.

Måste vara fel på hjärnan idag. För mycket sömn kanske? Hur kan jag vara trött när jag sovit nästan 10 timmar? Skönt var det i varje fall, nu ska jag bara orka jobba också.

Tomt på kontoret

Det är tomt på kontoret idag och jag vet inte riktigt vart alla är. Två är sjuka, en kollega som sitter på ett annat ställe är också sjuk och jag väntar på besked om en tredje, men har än så länge inte hört något och kan inte minnas att hon sagt nåt.

Man måste beundra människor som är handlingskraftiga, även om det kanske inte blir så rätt alltid...

Helgen har varit bra, hoppade av i Lund som vanligt, hälsade på lille Valter och hans föräldrar och bara njöt av att vara ledig. Ska ta tag i att ringa min hyresvärd idag och se om jag kan få hyra ut min lägenhet i andrahand, jag hoppas verkligen det. Vill inte släppa den, samtidigt vill jag testa att bo någon annanstans ett tag och se om det kommer att kännas mer som hemma.

Satt barnvakt i lördags, i sex timmar, och lillen tog 5 steg och satte sig sen ner! Han trillade inte som har brukar efter ett par steg utan satte sig ner medvetet, antagligen blev han inspirerad av min brorson som sprang runt över hela golvet som en illbatting.

Får inte plats...

Försökte ta en bra bild på jättedildon, men som ni ser gick det inte så bra. Måste erkänna att jag är lite besviken nu när jag fått reda på att den omtalade tillhörande restaurangen inte ligger i byggnaden utan bredvid. Vad är idéen då?

Plantera om

Funderar på om det är dags att dra upp rötterna i Malmö och flytta. I Staffanstorp finns ett litet hus som väntar på mig, men en stor trädgård och gudsonen som för tillfället äger mitt hjärta, vilket han nog alltid kommer göra.

Jag känner allt mer att det är rätt beslut att lämna Malmö, men samtidigt gör det mig nervös. Att lämna det jag har, det jag känner till, för vadå? Ingen aning, eller jo delvis har jag nog lite koll på hur det kan bli med tanke på hur mycket tid jag faktiskt spenderar här. Men det är en annan sak om det blir permanent. Tanken på att ha ett eget hus, om än litet får det att bubbla i kroppen. Tanken på att bo på 27 m2 för mig lite nervös, men det finns ju plats för att röra på sig i ett hus till och en STOR trädgård.

Jag gillar hösten!

Jag orkar inte

Jag orkar inte vara någon jag inte är, jag kan bara vara mig själv och om det inte duger får det vara. Du är min vän, min förtrogne, någon som är viktig för mig men jag känner inte längre att det är besvarat. Du säger att du vill vara min vän, men det känns som tomma ord. Jag orkar inte längre låtsas, väga mina ord och hoppas på att det inte blir fel.